Våld mot kvinnor

Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld mellan närstående. Det gäller både i heterosexuella och samkönade relationer samt mellan syskon och inom andra familje- och släktrelationer.Det som kännetecknar den här formen av våld är att den utsatta har en nära relation till och ofta starka känslomässiga band till förövaren. Detta försvårar möjligheten till motstånd och uppbrott. Våldet sker vanligtvis inomhus i offrets egen bostad och ökar i allvar och intensitet ju längre relationen pågår.

Våld i nära relationer kan anta många former. Det kan vara både fysiskt och psykiskt, sexuellt och materiellt och blir ofta allvarligare ju längre relationen pågår. Genom ett systematiskt bruk av olika former av våld och hot försöker förövaren kontrollera och utöva makt över den som utsätts för våldet.

Mäns våld mot kvinnor

Mäns våld mot kvinnor definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett utbrett folkhälsoproblem och en kränkning av de mänskliga rättigheterna. FN beskriver våldet som en”global pandemi” som ständigt ökande problem som innebär en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och hotar samhällsutveckling.

Bland kvinnor i åldrarna 15-44 år är risken att utsättas för våldtäkt och våld i en nära relationer större än att drabbas av cancer, malaria, trafikolyckor och kring sammantaget ( UNITE to end violence against women 2008)

Våld mot kvinnor är en manifestation av historiskt ojämlika maktrelationer mellan män och kvinnor och är en av de avgörande sociala mekanismer genom vilka kvinnor tvingas in i en underordnad ställning gentemot män.  Våld mot kvinnor definieras av FN som alla former av könsrelaterat våld som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada alternativt lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, både i det offentliga och i det privata.

WHO, uppskattar I en sammanställning av forskning från 2013  att 35% av världens kvinnor har utsatts för fysisk eller sexuellt våld av en partner eller sexuellt våld av en annan person.

I Sverige uppskattas att det sker närmare 100 våldtäkter varje dag.

Årligen mördas 15-20 kvinnor av en man som de har eller har haft en nära relation till.( SOU 2014:71 s.26)

 

Våld i hederns namn

Våldet utövas oftast mot flickor och kvinnor men även mot pojkar och män och hbt-personer.  Förövarna är oftast föräldrarna, familjen och släkten. Våldet har sitt ursprung i en konflikt, där en individ har brutit mot föräldrars, familjens eller släktens föreställningar om hur unga människor skall leva sina liv. Dessa föreställningar är ett brott mot våra lagar, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Kontroll kan innebära allt från fritidsaktiviteter, klädval, till giftermål och utbildning. Våld i hederns namn är ett brott. Ingen har rätt att utöva våld mot någon, beröva friheten, bestämma vem man skall umgås med, eller bestämma vem man skall leva sitt liv med.

Fysiskt våld

Fysiskt våld kan t.ex. handla om knuffar, örfilar, att bli fasthållen, slag och sparkar. Tillhyggen och vapen kan också användas.

Försummelse
Försummelse kan handla om att en person som har ett vårdbehov inte får den hjälp hen behöver med medicin, hygien eller mat, eller lämnas ensam långa stunder utan tillgång till hjälp. Försummelse kan vara såväl aktiv och medveten som passiv och omedveten.

Latent våld
Innebär att den som utsatts för våld av sin partner ofta lever med en oro och stress  över att det kan hända igen. Det kan t.ex.  innebära att våldsutövaren enbart med sitt kroppsspråk eller en kommentar kan framkalla rädsla eller en hotfull upplevelse hos den våldsutsatta, som kanske påminns om tidigare våldshändelser. Latent våld kan ses som en form av psykiskt våld.

Materiellt våld
Materiell skadegörelse, exempelvis att våldsutövaren slår sönder möbler, klipper sönder kläder eller förstör eller tvingar den utsatta att själv förstöra ägodelar av särskild betydelse.

Ekonomiskt våld
Våldsutövaren kontrollerar den våldsutsattas ekonomi och materiella tillgångar eller vägrar ge insyn i ekonomin.

Sexuellt våld
Kan till exempel bestå av ovälkommen beröring och trakasserier, att tvingas utföra sexuella handlingar eller utsättas för sådana, inklusive våldtäkt eller att bevittna olika former av sexuella handlingar eller att fotograferas eller filmas i ett sexuellt syfte mot sin vilja.

Psykiskt våld
Kan till exempel röra sig om kontrollerande beteende, hot, olika former av isolering, verbala kränkningar, emotionell utpressning, skambeläggande och utnyttjande av barnen för att få kontroll över den andra föräldern.

 

FN:s Kvinnokonvention


Syftet med konventionen är att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och att uppnå kvinnors fulla mänskliga fri- och rättigheter på lika villkor som män. Trots att kvinnokonventionen trädde i kraft i Sverige 1981 (antogs 1979) och har funnits i över 30 år är, den förvånansvärt okänd. Kvinnokonventionen är ett grunddokument med 16 huvudartiklar som lyfter fram kvinnors rätt till exempelvis utbildning, arbete, sin egen kropp och hälsa. För att uppnå FN:s mål om kvinnors rättigheter och jämställdhet krävs konkreta åtgärder för att förbättra kvinnors villkor.


Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing år 1995 antogs Handlingsplanen för kvinnors rättigheter inom 12 fokusområden som FN:s medlemsstater aktivt bör arbeta för, för att skynda på kvinnors rättigheter och jämställdhetsarbetet världen över.


12 Fokusområden
* Kvinnor och fattigdom (tex kvinnors bristande tillgång och kontroll över kapital och resurser, samt att statistik kring fattigdom sällan är uppdelad efter kön)


* Kvinnors rätt till undervisning och utbildning (lika rätt till utbildning men också utveckla undervisningen så att den inte är könsdiskriminerande)


* Kvinnor och hälsa (mycket kontroversiellt när det kommer till sexuell läggning, abortfrågan och rätten att bestämma över sin sexualitet)


* Våld mot kvinnor (förutom lagstiftning, rättshjälp och skydd nämns här också förebyggande rådgivning och rehabilitering för de män som utövar våld och ett ökat medvetande bland alla medborgare, inte minst hos män och pojkar)


* Kvinnor i väpnande konflikter (här lyfts kvinnors särskilda utsatthet i konflikter fram, men också att kvinnors deltagande i konfliktlösning på beslutsnivå ska ökas)


* Kvinnor och ekonomisk makt  (här lyfts kvinnors obetalda arbete och vikten av ett delat familjeansvar mellan kvinnor och män, lågt kvinnligt deltagande i ekonomiskt beslutsfattande, en könsuppdelning och värdediskriminering på arbetsmarknaden och diskriminering på arbetsplatsen. Strategier för jämställdhet måste också införlivas i den privata sektorn)


* Kvinnor och beslutsfattande (handlar om tillgång till och fullt deltagande i maktstrukturer, tex kan artikel 4 om kvotering i Kvinnokonventionen användas som en tillfällig åtgärd)


* Organisering av jämställdhetsarbete på nationell nivå (här nämns både jämställdhetsintegrering och särskilda satsningar som metod, liksom könsuppdelad statistik och mätning av kvinnors resp mäns obetalda arbete)


* Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna (tillämpning av internationella avtal, nationell lagstiftning, medvetandegöra kvinnor om sina rättigheter, män och pojkar måste aktivt engageras för att förverkliga kvinnors rättigheter)


* Kvinnor och medier (öka både tillgång till och deltagande i, samt att kvinnor framställs som subjekt)
Kvinnor och miljö (införa jämställdhetsperspektiv i policies och program med inriktning på hållbar utveckling, kvinnligt deltagande i beslutsfattande i miljöfrågor)


* Flickors situation (avskaffa diskriminering när det gäller arvsrätt, utbildning, hälsovård och tillgång till mat. Motverka kulturella attityder och sedvänjor som tex könsstympning och barnamord på flickor)

 

FN Kvinnokonventionen


Artikel 1 – Definition av diskriminering
Diskriminering är när kvinnor har sämre möjligheter eller blir sämre behandlade än män, eller när kvinnor inte har samma friheter som män när det gäller politik, ekonomi, kultur eller att vara aktiva i samhället.


Artikel 2 – Skyldighet att avskaffa diskriminering av kvinnor
De stater som har anslutit sig till Kvinnokonventionen är skyldiga att avskaffa all diskriminering av kvinnor.
Lagar som förbjuder diskriminering av kvinnor ska införas i den nationella lagstiftningen.
Staterna ska se till att alla följer lagarna och att de som bryter mot lagarna mot diskriminering kan bli straffade.
Staterna ska se till att domstolar och andra myndigheter skyddar kvinnors rättigheter lika bra som mäns rättigheter.


Artikel 3 – Utveckling och framsteg
Kvinnor ska ha samma möjlighet och frihet som män att leva efter de mänskliga rättigheterna.
Staterna ska göra allt de kan för att kvinnor ska utvecklas och få ett bättre liv när det gäller politik, ekonomi och kultur.


Artikel 4 – Tillfälliga åtgärder för att uppnå jämställdhet
För att påskynda jämställdheten kan staterna använda sig av tillfälliga lagar såsom kvotering.
Dessa tillfälliga lagar ska tas bort när jämställdhet har uppnåtts.


Artikel 5 – Stereotypa roller
Staterna ska motverka stereotypa könsroller.
Staterna ska se till att kvinnor och män har gemensamt ansvar för att ta hand om och uppfostra barn.


Artikel 6 – Prostitution och handel med kvinnor
Staterna ska vidta åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor.


Artikel 7 – Politiskt och offentligt liv
Staterna ska se till att kvinnor inte blir diskriminerade i politiken.
Kvinnor ska ha samma möjlighet som män att bli valda till politiker, att arbeta politiskt och att vara med i politiska föreningar.


Artikel 8 – Internationellt arbete
Kvinnor ska på samma villkor som män ha möjlighet att företräda sina regeringar på internationell nivå och att delta i arbetet i internationella organisationer.


Artikel 9 – Medborgarskap
Kvinnor ska ha samma rätt som män att bli medborgare i ett land och behålla sitt medborgarskap.
Kvinnor ska ha samma rättighet som män att påverka vilket medborgarskap deras barn ska ha.


Artikel 10 – Utbildning
Kvinnor ska ha samma rätt som män till utbildning.
Staterna ska se till att kvinnor inte slutar sina utbildningar för tidigt.
Läroplaner och skolböcker ska inte innehålla stereotypa könsroller.


Artikel 11 – Arbetsmarknaden
Staterna ska se till att kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden.
Företag och organisationer som anställer ska använda samma bedömningsgrund för kvinnor och män.
Kvinnor ska ha samma lön som män när de har samma slags arbete.
Kvinnor ska ha samma rättigheter att få bidrag som män om de blir arbetslösa, sjuka eller skadade på arbetet.
Kvinnor ska ha samma rätt till pension som män.
Kvinnor ska ha samma rättigheter som män att arbeta i en bra arbetsmiljö.
Kvinnor som väntar barn ska få extra skydd, till exempel vara lediga om jobbet är tungt, sjukskrivna eller byta jobb.
Det ska vara förbjudet att avskeda kvinnor för att de gifter sig eller för att de är gravida eller föräldralediga.
Kvinnor ska kunna vara lediga från jobbet och få ekonomiskt stöd av staten när de får barn.
Staterna ska garantera barnomsorg, till exempel förskola, så att föräldrar har möjlighet att förena familjeliv med arbete.


Artikel 12 – Hälsovård
Staterna ska se till att kvinnor har samma tillgång till hälso- och sjukvård.
Kvinnor ska få information om preventivmedel.
Staterna ska garantera kvinnor bra vård vid graviditet, förlossning och amning.


Artikel 13 – Sociala och ekonomiska förmåner
Kvinnor ska ha samma rätt som män att tjäna pengar och få bidrag till familjen, att ta banklån och andra lån. Kvinnor ska ha samma rätt som män att utöva idrott eller kultur och vara med i föreningar.


Artikel 14 – Landsbygdens kvinnor
Kvinnor på landsbygden ska ha samma rättigheter som kvinnor i städer.
Kvinnor på landsbygden ska få delta i och dra fördel av landsbygdens utveckling och ha tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, arbete, kredit och goda levnadsförhållanden.


Artikel 15 – Likhet inför lagen
Kvinnor och män ska vara lika inför lagen och ska behandlas lika inför domstol. Kvinnor och män ska ha lika rätt att ingå avtal, att förvalta egendom och att resa.


Artikel 16 – Äktenskap och familjeliv
 Kvinnor ska ha samma rätt som män att gifta sig och att välja vem de vill gifta sig med. 
Kvinnor ska bara gifta sig om de själva vill.
Kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter när de är gifta, och om de skiljer sig.
Kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter när de är föräldrar, både de som är gifta och ogifta, när det gäller frågor om barnen.
 Barn ska inte få gifta sig eller förlova sig.